Bildens magi

Än idag minns jag första gången jag som liten pojk fick titta i min
fars gamla nötta foto album. Minns hans stora inlevelse och berättar
glädje. Jag satt som i trans och lyssnade med stora öron. Likt en ny
värld som sakta stiger upp ur havet, klev för mig okända människor
och platser fram. De greppade tag i mig och jag satt som trollbunden.

På något sätt stannade tiden när jag satt där som barn och storögt
bara fascinerades av bildernas magiska kraft. För visst var det magi
något annat kunde jag inte tänka mig. Min far måste vara den
mäktigaste trollkarlen i världen ! Hur människorna och platserna fick
plats på det där små små papperslapparna kunde jag bara för mitt liv
inte förstå.

Det var svårt att hänga med eller förstå för så gammal var jag inte.
Lättare blev det inte heller när far började tala om en sak som
fångade människorna och platserna ? Vad då fånga hur kan en sak fånga
något sådär ? Saken hette visst ”kamera” och vad det var eller hur
det hela fungerade det förstod jag aldrig. Men en sak visste jag
direkt och det var att jag också en dag ville bli en lika stor
trollkarl !

Tiden går och en dag får jag överta min farbrors gamla 120 bälg
kamera. Minns inte riktigt hur gammal jag var men jag gissar runt sex
sju år.. Stoltheten visste inga gränser jag var påväg att bli en av
det stora. Några år senare invigs jag så tillslut i den än mer
magiska konsten att framkalla bilderna själv.

Att här och nu beskriva i ord den där lycka känslan när första bilden
sakta men säkert framträder i skålen går bara inte. Minns dofterna
från labbet där i föräldrarhemmets källare. Minns hur oerhört starkt
snudd på magiskt allt kändes med fotografering. Bilderna var magiska
och glädjen tillslut sjäv få stå i mörkret och aggitera fram mina
egentagna bilder ville aldrig ta slut. Otaliga gånger fick mina
föräldrar snudd på slita ur mig ur mörkrummet. Magi skapades om och
om igen och faschinationen du verkligen kunde stoppa tiden med dina
bilder. Ja den faschinationen finns nog kvar än i mig.

Åren har gått, jag vet idag att far tyvärr inte var världens
mäktigaste trollkarl. Han var blott likt jag själv är idag en glad
amatörfotograf. Visst teknologierna har ändrat sig en smula över
tiden. Jag står inte längre i mor och fars tvättstuga och agiterar
fram mina bilder. Utan bildernas magi sker idag helt i mina datorer.

Visst verktygen är lite annorlunda och inom vissa områden har
tekniken gått framåt med stormsteg. Men jag nog måste nog få säga att
den magiska kännslan av magi lite försvunnit på vägen. Kanske beror
det på åldern, kanske beror det på teknologin ?

Men en sak är lika fascinerande idag som där i barndommen och det är
glädjen föreviga mina motiv. Glädjen kunna stoppa tiden och föreviga
människor och platser för framtiden. Så fort jag tappar lusten och
glädjen i mitt eget fotograferandet brukar jag sluta ögonen och tänka
tillbaka. Glädjen och upptäckar lusten finns där inom oss.

Ibland tror jag många människor glömmer det där känslorna i sin iver
ständigt hänga med i utveckligen. Kraven på oss alla just hänga med,
kväver på något mystiskt sätt just barndommens oförstörda nyfikenhet
och glädje. Vi glömmer så lätt bort att fotografering först och
främst måste handla om glädje och upptäckarlust.

Så gott folk alla har vi våra egna minnen och händelser i livet som
förde oss in i fotograferandets fantastiska värld. Närhelst ni tappar
lusten för att ta fler bilder, sök er tillbaka till tiden då magin
och nyfikenheten fick råda. Släpp alla måsten och krav så kommer
bilderna av sig själv.

Ha en skön och avkopplande sommar och glöm aldrig glädjen !